Ibland tar livet verkligen en vändning. Någontign händer, någon drar, någon tillkommer, man flyttar och saker händer. Det är livet, och det är tufft. Är i en sådan svacka nu, och det är fan inte kul. Och ändå mitt i allt så vet jag att jag förtjänar bättre, jag gör det. Jag är bättre än honom, hundra gånger om. Frågar mig själv hundra gånger om varför jag håller kvar.

 

Och jag antar att det är så livet fungerar, tills man hittar något bättre vet man inte att det man håller fast vid inte alls förtjänar en. Och snart så. Förhoppningsvis snart, kan jag inse det. Och sen är det så att man accepterar den kärlek man tror att man förtjänar. Sorgligt men sant. Jag går sönder. Signar ut. Hejdå.